MsMatronic

Snackade med Elin på msn ikväll. Elin är en av tjejerna jag bodde med i London. Vi snackade en hel del minnen, och det slog mig hur mycket jag saknar den tiden... okej, jag saknar inte allt, men det känns lite ledsamt att veta att den tiden är förbi och aldrig kommer tillbaka... Det är just därför man aldrig ska ta dagarna för givet, utan vara tacksam för dem, för de kommer ju aldrig åter.

Tänk när Elin o jag kom hem på natten efter en kväll ute och var hungriga och aggressiva på mat... kom på den briljanta idén att vi skulle rosta bröd med Mazdaks nya fina brödrost.... lyckades dock inte så bra, brödet fastnade och blev bränt och vi skakade och skakade och använde annat diverse våld för att få ut det.... nästa morgon sa Elin: "Det skulle inte förvåna mig om vi hade sönder Mazdaks brödrost inatt... fan vi skakade ju den som om den vore en JÄVLA MARACKAS!!" haha. Vi sa inget till Mazdak, utan låtsades som ingenting, och han märkte aldrig nåt, så den där stackars brödrosten var nog rätt så tålig ändå...

Eller när någon av Mazdaks alla morbröder REZA ringde och Mariah svarade... och han pratade tyska och bara fortsatte upprepa sitt namn...: REE ZAAAA.. hahaha

Andra exempel på skoj från London-tiden:
Bajset i trappan
Burkan som alltid ringde på vår dörr
Diskussionen om hur exakt det går till när man bleker anus
När Elin låg på toaletten och spydde/skrattade/fes när Nicklas föräldrar kom på besök




Bilder från lägenheten i London!