MsMatronic

Såg en underbar liten tant på Ica idag. Hon var så söt och långsam, ute och handlade alldeles själv... Och tid tog det, hela proceduren i kassan... kassören fick snällt förklara för henne hur det var med hennes växel, för hon plockade med mynten i myntskålen där de kommer ut, och hon kunde inte förstå varför det inte fanns nån tia där... och så läste hon på kvittot och plockade med sina pengar... länge länge... Hon tog ut pengar över beloppet. Femhundra kronor. Så frågade hon om hon inte kunde få en femhundralapp istället för fem hundralappar, varpå kassören svarade att det tyvärr inte gick med hans sedelmaskin...

Blått hår hade hon (pensionärer ska ju alltid envisas med att överkonsumera silvershampoo, tills håret blir lila eller blått, jag fattar inte varför de aldrig lär sig!!!!) och kutrygg... Hon hade en riktig puckel på ryggen. Att se henne gjorde mig både glad och rörd på något vis. Jag kom o tänka på en mycket gammal tant som jag o Petter såg i Japan. Hon var otroligt liten, och böjd på mitten. Jag skojar inte, hennes kropp var som en båge, och där gick hon med käpp. Men det är inte så konstigt, hon var gammal, och kvinnans ställning i Japan har inte direkt varit stark... hon har bugat sig mycket i sina år, aldrig sträckt på sig.. Man ojar sig alltid när man ser gamla pensionärer med dålig hållning... "oj oj oj" säger man för sig själv.... "oj oj oj, hur ska det här nu gå..."

Idag var inget undantag.... oj oj oj... där stod den gamla tanten och plockade länge, länge med sin plånbok.... kvitton och pengar... väskan och rullatorn... medan varorna bara låg där.... det var som om hon hade en lång ritual av förberedelser innan hon kunde börja packa.. Killen i kassan fick lite svårt att göra plats för nästkommande kunders varor, speciellt om det är mycket så gäller det ju att man håller isär varorna så de inte blandas med någon annans. jag stod i kassan bredvid och väntade på min tur medan jag iakttog detta och det enda jag kunde tänka på var "Men varför är det ingen som hjälper henne!!? herregud, ska det vara så svårt att erbjuda sig att packa, så att hon slipper plocka allt själv..." Men icke. Jag såg henne ta fram en medhavd plastpåse och börja packa, långsamt långsamt... så småningom hade jag betalt och packat mina grejer, och när jag tittade över till tanten hade hon bara en sisådär fyra varor kvar... men när jag såg hur hon kämpade med att lyfta ett paket tvättsvampar (alltså såna i papper, lätta som pappersnäsdukar) så gick jag dit och sa "Hej, ska jag hjälpa dig att packa?" Oh nej oh nej det gick ju så bra, hon behövde ingen hjälp. Jag lyfte dock en liter tung nyponsoppa åt henne, och frågade henne om allt fick plats.. Oh ja det fick plats på rullatorn alltihopa, det var inga problem. Jag hade aldrig ögonkontakt med henne, hon var så framåtböjd att hon inte ens tittade upp.

Efter en stund såg jag henne sitta på en bänk och vila lite, fortfarande plockandes med alla påsar, och plånbok, och väskan och grejer... och jag kunde inte låta bli och tänka på hur det blir när jag själv blir gammal.... jag kommer nog också vara en sån där tant som ska klara mig själv, inga problem!!! och lägger fem timmar på att ta mig till affären och hem igen med min rullator med alla kassar på, som en stor cirkus. Och tänk om det är det enda spännande man har i livet då? att gå ner på stan och handla matvaror.... komma ut, träffa folk...  Och sen kommer man hem helt svettig och då duschar man och tvättar håret med silverschampoo och låter det verka alldeles, alldeles för länge.